Ibland är det bara att gilla läget.

America got Johnny Cash and Bob Hope - Sweden has no cash and no Hope

Lat

Jag vet inte om det beror på lathet eller trögt huvud men blogga är fasen svårt ibland.

det händer inte speciellt mycket i mitt och även om det händer nåt är det ju inte säkert att det är lämpligt att skriva här.

i vilket fall som helst mår jag faktist rätt bra just nu.
hade en sjukt bra helg med vänner jag tycker om.
vad som händer denna veckan återstår att se. imorrn kommer iaf barnen igen. =)

Skit.

Fy fan vilken dålig dag det varit.
det värsta är att jag inte vet varför men precis allt har bara varit fel eller blivit fel idag.

ska man se till det stora hela så är anledningen till denna dagen att jag vaknade.

vill inte må så här....

en annan fundering jag fått är att varför har jag sån satans otur hela tiden.
lixom, träffar jag nån jag fattar tycke för eller gillar som vän så är det till 90% aldrig ömsesidigt.
jag har inga höga krav eller så men det skiter sig iaf.

jag har vart rätt omständig person förr men jag har faktist ändrat mig rätt mycket samt vuxit mentalt.
men det verkar hjälpa föga att vara ärlig, snäll och sig själv.

jag är inte negativt inställd till allt som jag varit tidigare och tycker faktist att livet är inte så komplicerat egentligen.

men.... varför? är det nåt fel på mig?

Humörsvängningar

börjar nästan tro att jag hamnat i klimakteriet trots att jag är kille.
jag mår faktist rätt bra men det kan svänga mellan glad och ledsen rätt bra emellanåt.

kanske har det med känslan av ensam/övergivenhet att göra.
den är lite svår att kontrollera och man kan inte bara stänga av känslor heller.
den finns där vare sig jag vill eller inte.

Angående förra inlägget

får tillägga oxå att bara för att jag söker kärleken eller vad man nu ska kalla det så betyder inte det automatiskt att man ska flytta ihop, gifta sig etc. (sånna saker är sånt som händer med tiden om man båda vill det)

jag bara bli älskad.

Tankar

Alltså, detta med livet.
jag vill så mycket men det blir bara skit av det ändå.
vad gör jag för fel? eller är det fel på mig överhuvudtaget?

jag trodde jag var kär, eller snarare jag var kär. sen hände nåt, jag vet inte vad men tydligen var det nåt fel på mig.

allt jag vill är att nån ska tycka om mig som jag är.
jag har flera vänner som säger att dom tycker om mig men ibland funderar jag på om en del bara säger det för att typ vara snälla och inte såra mig.

nåt annat som är så sjkukt irriterande är att alltid när jag träffar på nån som jag "gillar" så finns det vissa saker som gör det hela komplicerat. nog för att kärleken inte har några gränser men ändå.